Bussen är sval
lampor i taken
lyser upp tidning
ute blir mörkt
sover halvt vaken
Folk och bagage
i natten fram susar
ser inte landskap
en roslagsidyll
som på dagen tjusar
Norrtälje station
har blitt ungdomshak
som kvällstillhåll
man hänger i knäveck
i vänthallens tak
Av lampor belyst
färjeläget skramlar
nästa anhalt det är
somnat i stolen
drömt att jag ramlar
Känner på däck
sjöluften dofta
drömmer om hav
ser fyrarna klippa
tar på en varm kofta
Chauffören frågar
oss tre som är kvar
hur långt vi ska åka
till Glyxnäs och vända
han tolkar vårt svar
På Blidös krokiga vägar
kränger bussen runt
som ett skepp på land
upplyst och långt
i sitt plåtskal så tunt
Vid Sikmarö vägskäl
säger hej kliver ur
står i beckmörkret kvar
lämnad helt ensam
i blöt natur
Ser ej ta ett steg
i månlösa natten
men stjärnhavet glittrar
över min mössa
hör ljud på vatten
En sen båt på sundet
liksom grusvägens ton
ger riktning mot stugan
skrämmer råbocken upp
känner vägen med skon
Stugan växer ur mörkret
med becksvarta fönster
blåsta buckliga glas
speglar stjärnornas ljus
som en jättestor vas
Från vägen hörs bussen
på returen den far
som ett lysrör i mörker
brummar den bort
lämnar ljudlöshet kvar
Syrsornas kör
tystnaden stör
är det grävling som stökar?
Ljuden från vatten
är knappt att man hör
Himlen kramar din kropp
ensamheten trycker
vrider nyckeln i låset
ser dig snabbt om
innan dörr´n du upp rycker
2006-09-20 Mats Hammarlund
